Varje dag snurrar tankarna i samma mönster.
Varför ringde jag inte som jag tänkte göra?
Om han svarade hade jag hört på honom hur det var?
Hade han sagt något?
Hade jag kunnat göra något?
Hade jag kunnat förhindra det?
Det finns så många om.. Tänk om jag bara gjorde si eller så..
Man plågar sig själv men de tankarna kommer automatiskt.
Det gör så ont att jag inte fick säga hej då..
Jag kommer aldrig glömma den dagen! Skulle hem till Cindy för att spela Bingolotto och ha en lugn söndagskväll. Ser på min tele att min kusin ringt mig 4 ggr och även spelat in ett meddelande om att jag skulle ringa henne.
Jag hörde lite på hennes röst att något var knas men jag tänkte att hon säkert bara var trött. Ringer upp henne och hon säger : " Vad har du för kod nu igen? Jag kommer och hämtar dig nu"
Min första tanke var att nej det kan du ju inte göra , jag ska hem till Cindy. Sen ramlade poletten ner och jag förstod att något måste ha hänt.
Jag började att upprepa mig "Vad har hänt , vad har hänt " Tvingade henne att säga det på telefon.
Lyckades på något sätt att ta mig ner för trappan hemma och gå ut till henne , som tur väl var så hade hon redan kommit.
Ringde till Cindy och lyckades få fram att jag inte kunde komma, hennes första tanke var att jag hade brytit upp benet igen.
Satte mig i bilen , skakade i hela kroppen , tårarna sprutade. Åsa ringde till mamma och sa att hon hade hämtat upp mig nu. Jag fick telefonen och skrek "Vad har hänt?!?!?!!!" "Det är sant Maria , det är sant"
Kommer ut till Jämjö , nästan hela familjen var här.. Alla grät och var så chockade..
Det tog lång tid innan jag vågade gå in till honom , jag hade försökt att komma på i efterhand varför det dröjde så länge men vem vill se sin förälder död?
Jag ringde till Elin och Niclas för att berätta , tillslut svarade Niclas glatt "Hellloooooo" Jag grät och försökte få fram vad som hänt , tillslut gick det och han fick fram "Eh eh du får prata med Elin " Elin berättade sen att han blivit kritvit i ansiktet. Fick sätta sig med barnen och berätta på en gång då de hörde mig gråta.
Så många människor som blir berörda , så många som blev så chockade..
Gick sen in till pappa , tog hans hand , upprepade mig Nej nej nej nej nej... Det var så hemskt , hans själ var borta... Min pappa.. Nej det kan inte vara sant!!
Smärtan jag känner går inte att beskriva!
Jag saknar honom så fruktansvärt mycket...
Är så tacksam för mina underbara vänner som finns för mig , jag är inte världens roligaste just nu men jag vet att ni förstår. Älskar er så mycket! Tack! <3

"Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer"